Konferensresan ansågs delvis vara en nöjesresa

För mycket nöjesinslag under en konferensresa kan leda till beskattning av de anställda. Det har kammarrätten åter slagit fast i en dom. I det aktuella fallet uppskattades att ca 2/3 av konferenskostnaderna utgjorde skattepliktiga förmåner på vilka arbetsgivaravgifter därför skulle betalas.
Lennart SalomonssonSkatteexpert
onsdag 9 maj 2018
Lästid: 3 Minuter
info

Den här artikeln är publicerad för mer än ett år sedan
Var uppmärksam på att lagar och regler ändras med jämna mellanrum. För att vara säker på att du alltid har korrekt och uppdaterad information tillgänglig rekommenderar vi att du abonnerar på något av våra Expertstöd. Jag vill ta steget mot en enklare arbetsvardag!

Ett företag åkte på konferens till Paris. Syftet med konferensen, som var beordrad, var bl a att träffa personer i det irländska moderbolaget för att utbyta erfarenheter samt att planera verksamheten framöver.

Med på resan från Sverige, som pågick onsdag–söndag, varav onsdag och söndag var resdagar, var 14 anställda och 7 medföljande personer.

Av konferensprogrammet för torsdagen, fredagen och lördagen framgick bl a tiden för frukost (06.30–08.00), möten (08.30–12.00) och lunch (12.00–13.50 respektive 14.00). Tiden efter lunch var avsatt för bl a en gemensam båttur (torsdagen), gemensam eftermiddagsaktivitet och middag (fredagen) samt fritid och galamiddag (lördagen).

Skatteverket

Skatteverket ansåg att konferensresan hade en påtaglig karaktär av nöjesresa. Den arbetsrelaterade tiden utgjorde – enligt Skatteverket – endast 3,5 timmar under torsdagen respektive lördagen.

Med anledning av att konferenstiden inte hade uppgått till minst sex timmar någon av dagarna, och att tiden för andra aktiviteter varit betydande, menade Skatteverket att de anställda som deltagit i resan hade fått en skattepliktig förmån. Hänsyn togs också till att en tredjedel (7 av 14) av deltagarna hade varit medföljande personer som inte hade någon anknytning till företaget.

Företaget hade vidare inte visat på vilket sätt de sju timmarna varit arbetsrelaterade. Det kunde trots det – enligt Skatteverket – inte uteslutas att en del av konferensen varit till nytta för företaget. 

Med hänsyn till detta uppskattade Skatteverket att skäliga en tredjedel av de sammanlagda kostnaderna utgjorde avdragsgilla konferenskostnader. Två tredjedelar utgjorde skattepliktiga förmåner på vilka arbetsgivaravgifter därför skulle betalas.

Företaget hävdade att erfarenhetsutbytena och planeringen m m hade ägt rum även under frukostarna, luncherna och middagarna. Tiden för arbetstid under konferensen översteg – enligt företaget – därmed den stipulerade tiden på minst sex timmars arbete per dag.

Förvaltningsrätten

Förvaltningsrätten (FR) slog i sin dom fast att det är konferensresans syfte och innehåll som styr den skatterättsliga bedömningen. Vad som påverkar denna är t ex mängden effektivt arbete under resan och den nytta resan kan ge arbetsgivaren.

Även andelen nöje och rekreation i förhållande till tiden för arbete påverkar, liksom att resan äger rum under en helg och/eller till ett populärt resmål. Enbart dessa omständigheter innebär – enligt FR – dock inte att resan blir skattepliktig.

FR ansåg att företaget inte hade visat att förmiddagsmötet på fredagen endast hade omfattat de anställda. Företaget hade – enligt FR – inte heller visat att de anställda hade konfererat under frukostarna och luncherna eller att det hade ingått konferenstid i ytterligare punkter på konferensprogrammet.

Enligt FR översteg nöjena, rekreationen och reseupplevelserna vad som kan anses vara normalt under en konferensresa. Även om konferenstiden endast omfattade endast 2 x 3,5 timmar kunde det inte bortses ifrån att resan sannolikt delvis hade varit till nytta för företaget. Det var därför – enligt FR – fråga om en kombinerad konferens- och nöjesresa.

Värdet av den skatte- och avgiftspliktiga förmånen bestämdes dels till den del av kostnaden som avsåg nöjesresan för de anställda och till merkostnaderna för de medföljande personerna. På samma sätt som Skatteverket ansåg FR att skäliga två tredjedelar av kostnaderna skulle ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Kammarrätten

Även kammarrätten ansåg att Skatteverkets uppskattning av värdet av den skatte- och avgiftspliktiga förmånen var skälig. Kammarrätten avslog därför företagets överklagande och fastställde FR:s dom.

Källa:

Kammarrätten i Göteborg
Mål nr 6605–6606-17

Kommentar

För att inte riskera att bli förmånsbeskattad – helt eller delvis – för en konferensresa som anordnas av arbetsgivaren krävs alltså att resan har omfattat väsentliga inslag av arbete som varit till nytta för arbetsgivarens verksamhet. Detta kan visas med ett konferensprogram, där arbetstiderna och vad som diskuterades m m framgår, och ett protokoll som upprättas när konferensen är slut.

Enligt Skatteverket bör 30 timmar ägnas åt arbete under en konferensvecka. Det motsvarar 6 timmar per dag. Naturligtvis får även tid för nöjen och rekreation förekomma under resan.

Även under veckoslutskonferenser ställs krav på väsentlig del arbete. Här skulle antalet arbetade timmar dock eventuellt kunna understiga 6.


Vidare kan det faktum att anhöriga till de anställda följer med på en konferensresa innebära att resan anses vara något annat än en renodlad konferensresa. Detta särskilt som arbetsgivaren står för kostnaderna även för de medföljande.

I Servicepaket Skatt kan du läsa mer om vad som gäller både för interna och externa konferenser. Har du inget abonnemang? Då kan du prova paketet gratis.



Dela sidan: